13-1

Arjuna sade: O, min kära Krishna, jag önskar lära mig om materia och Ande, kropp och själ, kunskap och kunskapens mål.

Förklaring: I denna vers uttrycker Arjuna sin önskan att lära sig om de grundläggande begrepp som är viktiga på den andliga vägen. Han vill förstå begreppen materia och Ande, kropp och själ, kunskap och kunskapens mål, vilket är viktigt för att förstå hans sanna natur och förhållande till det gudomliga.

13-2

Den Allrahögste Herren sade: Denna kropp, o, Kuntīs son, kallas fältet, och den som känner detta fält kallas fältets kännare.

Förklaring: I denna vers ger Krishna definitioner på kroppen som fältet och själen som fältets kännare. Kroppen är handlingsfältet, medan själen är den som är medveten om detta fält och vad som händer i det.

13-3

O, Bharatas ättling, förstå att Jag också är kännaren i alla kroppar, och att kunskap är förståelsen av denna kropp och dess kännare. Det är Min åsikt.

Förklaring: I denna vers avslöjar Krishna att Han är den Högste Kännaren som finns i alla kroppar. Han är inte bara kännaren av den individuella själen, utan även medveten om den Högsta Själen som följer varje levande varelse som ett vittne och tillåtare. Han betonar att sann kunskap är förståelsen av kroppen och dess kännare – både den individuella själen och den Högsta Själen.

13-4

Hör nu Min korta beskrivning av detta verksamhetsfält och hur det är format, vilka dess omvandlingar är, varifrån det kommer, vem som är kännaren av detta fält och vilken dess påverkan är.

Förklaring: I denna vers ber Krishna Arjuna att lyssna till Hans beskrivning av verksamhetsfältet (kroppen), dess struktur, omvandlingar, ursprung, samt om kännaren av fältet (själen) och dess inverkan. Denna förklaring kommer att hjälpa Arjuna att bättre förstå samspelet mellan materia och ande.

13-5

Denna kunskap om verksamhetsfältet och kännaren av verksamheten har beskrivits av olika vise i olika Vediska skrifter. De är särskilt förklarade i Vedānta-sūtra, där orsakerna och verkningarna är fullständigt motiverade.

Förklaring: I denna vers påpekar Krishna att kunskapen om verksamhetsfältet och dess kännare inte är något nytt, utan återfinns i olika Vediska skrifter som beskrivits av forntida vise. Han lyfter särskilt fram Vedānta-sūtra, där detta ämne behandlas i detalj, med logiska motiveringar för orsaker och verkningar.

13-6

De fem grova elementen, det falska egot, intellektet, det omanifesterade, de tio sinnena och sinnet, de fem sinnesobjekten.

Förklaring: I denna vers börjar Krishna räkna upp delarna av fältet, det vill säga kroppen. De fem grova elementen är jord, vatten, eld, luft och eter – det utrymme där de andra elementen manifesteras. Det falska egot är en felaktig uppfattning om sig själv som kroppen. Intellektet är förmågan att tänka och analysera. Det omanifesterade är den subtila materia som allt kommer ifrån. De tio sinnena inkluderar fem förnimmelse-sinnen (syn, hörsel, lukt, smak, känsel) och fem handlingssinne (tal, gripa, gå, utsöndra och fortplanta sig). Sinnet är det inre instrument som behandlar information. De fem sinnesobjekten är ljud, känsel, form, smak och lukt.

13-7

Begär, hat, lycka, lidande, hela kroppen, livets tecken och övertygelse – allt detta betraktas tillsammans som verksamhetsfältet och dess omvandlingar.

Förklaring: I denna vers fortsätter Krishna att beskriva manifestationerna av verksamhetsfältet, det vill säga kroppen. Begär och hat, lycka och lidande är känslor som uppstår i kroppen. Hela kroppen är en manifestation av fältet, som inkluderar både de grova och subtila elementen. Livstecken är kroppsfunktioner som upprätthåller livet. Övertygelse är djupt rotade övertygelser som styr handlingar. Alla dessa manifestationer är föremål för omvandlingar och är en del av verksamhetsfältet.

13-8

Ödmjukhet, enkelhet, avstående från våld, tolerans, ärlighet, tjänst till en sann andlig mästare, renhet, ståndaktighet och självkontroll.

Förklaring: I denna vers börjar Krishna räkna upp de egenskaper som är nödvändiga för att få sann kunskap och befria sig från verksamhetsfältets begränsningar. Ödmjukhet innebär att minska sitt ego. Enkelhet innebär att avstå från onödigt prat och låtsande. Avstående från våld innebär att inte skada andra varken fysiskt eller känslomässigt. Tolerans innebär förmågan att uthärda svårigheter och obehag. Ärlighet innebär sannfärdighet i ord och handling. Tjänst till en sann andlig mästare är väsentligt för att få rätt vägledning på den andliga vägen. Renhet hänvisar till både yttre och inre renhet. Ståndaktighet innebär att hålla fast vid de andliga principerna. Självkontroll innebär förmågan att kontrollera sina önskningar och impulser.

13-9

Avstående från sinnesnjutningsobjekt, befrielse från det falska egot och förståelse för det onda som finns i födelse, död, ålderdom och sjukdomar.

Förklaring: I denna vers fortsätter Krishna att räkna upp egenskaper som hjälper till att frigöra sig från fästet vid den materiella världen. Avstående från sinnesnjutningsobjekt innebär att inte ge efter för överdrivna önskningar. Befrielse från det falska egot innebär att förstå att vi inte är kroppen utan en evig själ. Förståelse för det onda som finns i födelse, död, ålderdom och sjukdomar hjälper till att förstå den lidande fyllda karaktären av den materiella existensen och motiverar till att söka andlig tillflykt.

13-10

Icke-fästning vid barn, fru, hem och resten, ett jämt sinne i närvaro av det önskvärda och icke-önskvärda.

Förklaring: I denna vers betonar Krishna nödvändigheten av att frigöra sig från överdrivet fäste vid familj och egendom, samt att behålla ett balanserat sinne i både gynnsamma och ogynnsamma förhållanden. Det innebär inte att man ska lämna sin familj eller ignorera sina skyldigheter, utan att frigöra sig från känslomässigt beroende och utveckla inre frid.

13-11

Ständig och ren andlig tjänst till Mig, att uppehålla sig på avskilda platser, att isolera sig från folkmassor.

Förklaring: I denna vers talar Krishna om ständig och ren andlig tjänst som en viktig övning på den andliga vägen. Att uppehålla sig på avskilda platser och isolera sig från folkmassor hjälper till att koncentrera sig på den andliga övningen och undvika onödiga distraktioner. Det betyder inte fullständig isolering från samhället, utan ett medvetet val av en miljö som främjar andlig utveckling.

13-12

Insikten om självförverkligandets betydelse och ett filosofiskt sökande efter den Absoluta Sanningen – allt detta förklarar Jag som kunskap, och allt som skiljer sig från det, som okunnighet.

Förklaring: I denna vers avslutar Krishna sammanfattningen av de tidigare uppräknade egenskaperna och principerna och förklarar dem som sann kunskap. Insikten om betydelsen av självförverkligande och sökandet efter den Absoluta Sanningen är hörnstenar för andlig utveckling. Allt som skiljer sig från dessa principer är okunnighet som hindrar andlig utveckling. Denna kunskap hjälper människan att befria sig från den materiella världens begränsningar och närma sig det Gudomliga.

13-13

Nu ska jag förklara för dig vad som ska förstås, och genom att känna till det kommer du att smaka på det eviga. Detta kallas den Högsta Sanningen, som inte har någon början och som är underordnad mig. Den ligger utanför denna materiella världs orsaker och verkningar.

Förklaring: I den här versen markerar Krishna övergången till en förklaring av den Högsta Sanningen, eller det Gudomliga. Denna Sanning är evig, utan början, och ligger bortom orsak och verkan som verkar i den materiella världen. Den är underordnad Honom som den Allra Högsta Herren.

13-14

Överallt finns Hans händer och fötter, Hans ögon, huvuden och ansikten, och Han har öron överallt. På så sätt genomsyrar den Högsta Själen allt.

Förklaring: I den här versen beskriver Krishna bildligt den Högsta Själens allestädesnärvaro. Även om det Gudomliga inte har en materiell kropp, känns Hans närvaro och inflytande överallt. Han är källan till allt som existerar och upprätthåller det, och Hans medvetande genomsyrar hela skapelsen.

13-15

Den Högsta Själen är den ursprungliga källan till alla sinnen, men ändå är Hon själv utan sinnen. Hon är icke-anknuten, men ändå upprätthåller Hon alla varelser. Hon är transcendental till den materiella naturens kvaliteter och samtidigt härskare över alla dessa kvaliteter.

Förklaring: I den här versen fortsätter Krishna att förklara den Högsta Själens transcendentala natur. Hon är den ursprungliga källan till alla sinnen, även om Hon själv inte har några materiella sinnesorgan. Hon är inte anknuten till något, men upprätthåller samtidigt alla varelsers existens. Hon är över den materiella naturens kvaliteter (godhet, passion och okunnighet), men samtidigt är Hon härskare över dessa kvaliteter och kontrollerar dem.

13-16

Den Högsta Sanningen är utanför och inuti alla varelser, rörliga och orörliga. Eftersom Hon är subtil kan Hon inte förstås med de materiella sinnena. Även om Hon är mycket långt borta, är Hon också nära alla.

Förklaring: I den här versen betonar Krishna den Högsta Sanningens allomfattande närvaro – både utanför och inuti alla varelser, rörliga och orörliga. Den är så subtil att den inte kan fattas med de materiella sinnena. Även om den Högsta Sanningen kan verka avlägsen och ouppnåelig, är den också mycket nära, eftersom den finns i allas hjärta.

13-17

Även om den Högsta Själen tycks vara uppdelad bland alla varelser, är Hon aldrig uppdelad. Hon är en helhet. Även om Hon är upprätthållaren av alla levande varelser, måste man förstå att Hon slukar allt och skapar allt.

Förklaring: I den här versen förklarar Krishna att även om den Högsta Själen kan tyckas vara uppdelad, eftersom den finns i varje levande varelse, är den i verkligheten en helhet och odelbar. Hon är upprätthållaren av alla varelser, men också skapare och förstörare på samma gång, som slukar allt i sig själv. Den här versen betonar det Gudomligas enhet och allomfattande natur.

13-18

Hon är källan till ljus för alla ljuskroppar. Hon är bortom materiens mörker och är omanifesterad. Hon är kunskap, Hon är föremålet för kunskap, och Hon är målet för kunskap. Hon bor i allas hjärta.

Förklaring: I den här versen beskriver Krishna den Högsta Själen som källan till ljus för allt som existerar, som befinner sig bortom materiens mörker. Hon är omanifesterad och transcendental. Hon är både kunskap, föremålet för kunskap och målet för kunskap, och Hon bor i allas hjärta som centrum och vägledare för allt som existerar.

13-19

Så här har jag kortfattat förklarat för dig kunskapsfältet (kroppen), kunskapen och föremålet för kunskap. Endast Mina hängivna tjänare kan förstå detta fullt ut och därigenom nå Min essens.

Förklaring: I den här versen sammanfattar Krishna den tidigare förklaringen om kroppen, kunskapen och föremålet för kunskap. Endast Hans trogna tjänare, som har vigt sig åt Honom, kan fullt ut förstå dessa läror och på så sätt nå Hans gudomliga essens.

13-20

Man måste veta att materien och de levande varelserna inte har någon början. Deras omvandlingar och materiella egenskaper kommer från materien.

Förklaring: I den här versen förklarar Krishna att både materien och de levande varelserna (själarna) är eviga och utan början. Alla omvandlingar och egenskaper vi ser i den materiella världen kommer från materiens samspel, inte från själen.

13-21

Det sägs att naturen är källan till alla materiella orsaker och verkningar, men den levande varelsen är orsaken till olika lidanden och njutningar i den här världen.

Förklaring: I den här versen förklarar Krishna naturens och den levande varelsens roll i den materiella världen. Naturen är källan till alla materiella orsaker och verkningar, den skapar kroppar och omständigheter. Den levande varelsen upplever olika lidanden och njutningar i denna materiella miljö, beroende på dess interaktion med naturen och dess egenskaper.

13-22

Därmed följer den levande varelsen i den materiella naturen livets vägar och njuter av den materiella naturens tre kvaliteter. Detta sker på grund av att det möter materien. Så här upplever den det goda och onda i olika existensformer.

Förklaring: I den här versen fortsätter Krishna att förklara den levande varelsens upplevelse i den materiella världen. Den levande varelsen njuter av de tre egenskapernas inverkan från den materiella naturen, och detta möte med materien avgör att den levande varelsen föds i olika former av existens, upplever både gott och ont.

13-23

Det finns dock en annan åtnjutare, en transcendental, i kroppen, och det är Herren, den Högste ägaren, som finns närvarande som övervakare och tillåtare, och Han kallas den Högsta Själen.

Förklaring: I den här versen avslöjar Krishna att det vid sidan av den individuella själen finns en annan i kroppen – den Högsta Själen, som är en transcendental åtnjutare, Herren och den Högste ägaren. Han är närvarande som ett vittne, övervakare och tillåtare av alla handlingar som den individuella själen utför.

13-24

Den som förstår denna lära om den levande varelsen, materian och samspelet mellan de två kommer definitivt att uppnå befrielse. Han kommer inte längre att födas här, oavsett hans nuvarande tillstånd.

Förklaring: I den här versen betonar Krishna att förståelsen av den levande varelsen, materien och samspelet mellan de två är vägen till befrielse från reinkarnationscykeln. Denna förståelse hjälper oss att inse att själen inte är kroppen och att den är evig och oföränderlig. Den som verkligen förstår den här läran kommer inte längre att födas i den materiella världen, oavsett hans nuvarande tillstånd eller omständigheter. Förståelse är nyckeln till andlig frihet.

13-25

Vissa ser den Högsta Själen inom sig genom meditation, andra genom att odla kunskap, och andra genom oegennyttigt arbete.

Förklaring: I den här versen pekar Krishna på tre huvudvägar genom vilka människor kan komma till insikt om den Högsta Själen: kontemplation, självinsikt och tjänande av Gud. Var och en av dessa vägar är lämplig för en viss karaktär och förståelsenivå.

13-26

Det finns också de som, utan kunskap om andlig kunskap, börjar tillbe den Allra Högste genom att höra om Honom från andra. Eftersom de strävar efter att lyssna på auktoriteter, stiger de också upp över vägen av födelse och död.

Förklaring: I den här versen talar Krishna om dem som, utan att själva behärska andlig kunskap, börjar tillbe den Allra Högste genom att höra om Honom från auktoritativa källor. Även sådana människor, tack vare sin vilja att lyssna och följa anvisningar, kan stiga upp över cykeln av födelse och död.

13-27

O, den bäste av Bhāratas ättlingar, vet att allt som existerar – både det rörliga och det orörliga – bara är en förening av aktivitetsfältet och fältets kännare.

Förklaring: I den här versen sammanfattar Krishna att allt som existerar i den materiella världen, både det rörliga och det orörliga, är resultatet av föreningen mellan aktivitetsfältet (kroppen) och fältets kännare (själen). Detta samspel är grunden för allt som finns, och att kroppen och själen är sammankopplade, men samtidigt olika.

13-28

Den som ser att den Högsta Själen åtföljer den individuella själen i alla kroppar och att varken själen eller den Högsta Själen går under i den ständigt föränderliga kroppen, ser verkligen.

Förklaring: I den här versen förklarar Krishna att verkligen se innebär att se närvaron av den Högsta Själen i alla kroppar, åtfölja den individuella själen. Både själen och den Högsta Själen är eviga och går inte under, även om kroppen är föremål för förstörelse, och att denna förståelse är grunden för ett sant andligt seende.

13-29

Den som ser den Högsta Själen lika överallt och i alla, föraktar inte sig själv med sitt eget sinne. På så sätt närmar han sig det transcendentala målet.

Förklaring: I den här versen indikerar Krishna att den som kan se den Högsta Själens likvärdiga närvaro överallt och i alla inte låter sitt sinne förakta och vilseleda sig själv. En sådan förståelse hjälper till att närma sig det transcendentala målet - andlig befrielse och enhet med det Gudomliga.

13-30

Den som ser att alla handlingar utförs av kroppen, som skapats av materian, men att själen inte gör något, ser verkligen.

Förklaring: I den här versen betonar Krishna att sann förståelse är att inse att alla handlingar i den materiella världen utförs av kroppen, som skapats av materien, men att själva själen inte är en aktör. Själen är bara en åskådare och dess sanna natur är transcendental och orelaterad till kroppens aktiviteter.

13-31

När en intelligent person slutar att betrakta olika varelser i enlighet med deras materiella kroppar och ser att själar är utspridda överallt, uppnår han en förståelse för den Högsta Sanningen.

Förklaring: I den här versen förklarar Krishna att en intelligent person, som kan stiga upp över de kroppsliga skillnaderna och se själar närvarande överallt, uppnår en förståelse för den Högsta Sanningen. Denna förståelse innebär att man ser den andliga enheten hos alla varelser och inser deras koppling till det Gudomliga.

13-32

De som ser med evighetens ögon kan se att själen är transcendental, evig och bortom materians egenskaper. O, Kuntis son, även om själen kommer i kontakt med den materiella kroppen, gör den ingenting och är inte bunden.

Förklaring: I den här versen anger Krishna att de som ser världen med evighetens ögon, det vill säga med andlig förståelse, ser att själen är transcendental, evig och bortom påverkan av den materiella naturens egenskaper. Även om själen kommer i kontakt med den materiella kroppen gör den i själva verket ingenting och är inte bunden av kroppens aktiviteter.

13-33

Den allestädes närvarande luften blandar sig inte med något på grund av sin subtilitet. På samma sätt blandar sig inte själen, som är medveten om det Gudomliga, med kroppen, trots att den befinner sig i den.

Förklaring: I denna vers använder Krishna liknelsen med luft, som på grund av sin subtilitet inte blandar sig med något, för att illustrera hur själen, som är medveten om det Gudomliga, förblir oberoende av kroppen, trots att den befinner sig i den. Här jämförs luften med etern snarare än med luft, och själens andliga natur tillåter den att förbli fri från den materiella världens inflytande.

13-34

O, du ättling till Bharata, liksom solen ensam lyser upp hela detta universum, så lyser även den levande varelsen, som befinner sig i kroppen, upp hela kroppen med medvetande.

Förklaring: I denna vers använder Krishna liknelsen med solen för att förklara hur själen, som befinner sig i kroppen, lyser upp hela kroppen med medvetande. Liksom solen, som är en, lyser upp hela universum, ger själen, även om den är en, medvetande till hela kroppen.

13-35

De som med kunskapens ögon ser skillnaden mellan kroppen och kroppens kännare och förstår processen för befrielse från materiens bojor, uppnår även det högsta målet.

Förklaring: I denna vers avslutar Krishna kapitlet och betonar att de som med kunskapens ögon kan se skillnaden mellan kroppen och själen, samt förstår befrielseprocessen från den materiella världens bojor, når det högsta andliga målet – befrielse och enhet med det Gudomliga. Denna förståelse är nyckeln till andlig upplysning och gör det möjligt att uppnå det högsta målet.